Ta Dam!
Del 1 av boken
som går under namnet Dödsdom.
Det är så hjältinnan ser det
hennes man lever på lånad tid...
Vad som är bra att ha ett hum om är att på 1900-talets slut dog diktatorn Tito i det dåvarande Jugoslavien och efter ett tag började olika fraktioner på Balkan göra sig fria. De ville inte ingå i ett enda kommunistiskt rike längre och det ena ledde till det andra och krig bröt ut. Det urartade till ett blodigt inbördeskrig, där region slogs mot region, stad mot stad och granne mot granne!
Hur jag än försöker så kan jag inte återge de fasor som människorna på Balkan utsattes för.
Men boken, Ute blåser Nordanvind ÄR en hyllning till dem och alla krigare, alla officerare och soldater som var där via EU och FN för att skydda civilbefolkningen.
Kriget tog slut officiellt 1995 på hösten men stridigheterna fortsatte långt in i år 1996.
Nu generaliserar jag mycket, ska be min man skriva mer om ämnet åt mig, det är han som är familjens officer (fd, men ränderna går aldrig ur) & historiker.
Men vi lär av historien eller hur?
Kanske kan min berättelse ge nytt ljus på vad som händer idag?
Kanske kan jag bidra till lösningar istället för problem?
Själv tycker jag inte att jag tar ställning i boken för någon av Balkans alla fraktioner 1995,
att göra det är att vara så otroligt självgod. Vem är jag att ha mage att tala om vad som är rätt och fel för någon annan? (Utom mina barn och en och annan bilist.)
Däremot anser jag att jag ska göra vad jag anser är rätt och stå för det!
Gör jag bra, är det väl. Felar jag så får jag rätt till det. Allt annat är skitsnack.
Vad jag hoppas är att boken genomsyras av det,
att göra det rätta.
Snart slutbabblat,
nu kommer alldeles strax Kapitel 1.
Kan säga att hjälten i kapitlet är min man rätt upp och ned. Han är exakt sådan som jag beskriver honom här och en mer inspirerande person att leva tillsammans med går inte att finna. Så alla Johan kapitel (min man heter bland annat Johan) är en kärleksförklaring till honom. (Nu blev jag lite snörvlig, medan jag går och torkar tårar, förlåt näsan, så kan ni läsa nästa inlägg vilket är ett renodlat kapitel inlägg!)
Direkt från min plånbok,
en nött bild på min egen krigare.
Jag har haft den i många år nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar