Kap 11 Svensk roulette

I play Hell you play Heaven

I am Deaths own little star

Can you trace the sins that haunt you

And play the Devils cards as I do

Vakten gav honom en knuff men den behövdes inte.

Med lugna steg gick Johan självmant och ställde sig mitt i den blodbestänkta ljusringen. Det var riktiga människokranier som ljusen satt i och alla skallar hade skotthål.

Ska min skalle också bli en makaber ljusstake?

Står Helan och Halvan just nu i lägrets kök och kokar Miros skalle ren?

Han kände en bister tillfredställelse för det som komma skulle.

Död.

Bäst de tar fram en större gryta.

Han vände sig mot Laszlo och ställde sig som han brukade stå framför sin uppställda pluton, med armarna bakom ryggen och benen isär.

Johan kände ingen rädsla och hans myndiga röst hördes i hela salen men det var Laszlo han tilltalade på engelska.

”Ni föraktar oss svenska män, det har jag förstått. Ni ser ned på mig, kapten Svensk och ni ser ned på mina soldater. Vet då att svenska soldater inte har varit här på Balkan sedan Karl den X11 tid. Jag vet att er uppfattning om oss kommer att ändras för ni ska få se hur en svensk officer dör.”

Johan visste vad han skulle göra och hur han skulle göra det.

Det oväntade.

Ett sorl gick genom salen och Johan förstod att de inte hade väntat sig hans lugna uppträdande. Det är mig ett sant nöje att ge er vad ni inte vill ha!

Jag står här ensam och obeväpnad i Laszlos innersta krets.

Ni är inga frihetskämpar i omvärldens ögon, ni är mördare, våldtäktsmän och slödder!

Nu lät han dem alla se föraktet han kände.

Avskum. 

Psykopaten på sin tron rörde inte en min men en intresserad glimt hade tänts i de mörka ögonen. Männen bakom honom vars balaklavahuvor delvis täckte för deras ansikten, muttrade ilsket. Men det udda paret stående  på var sin sida om Laszlo var inte från Balkan.

Johans militära träning i den svenska armén, där Sovjetunionen i så många år varit den lede Fi, gjorde honom säker på en sak.

Kvinnan och mannen bredvid Laszlo är ryssar. Vad gör de här?

Den ryske mannens blick glödde som kolen i fyrfaten och kvinnan mätte honom med blicken.

Johan tänkte på Maria.

De måste vara ungefär lika gamla men så olika. Min Maria avskyr vapen och är skotträdd, den här kvinnan håller sin Kalasjnikov som det vore hennes baby. Min Maria är i trygghet i Sverige, den här kvinnan är i sällskap med en krigsförbrytare, en psykopatisk mördare.

Dörrarna till salen slogs plötsligt upp och en man skyndade fram till Laszlo. De bytte några hastiga ord sedan följde Janos med nykomlingen ut ur salen. Johan kände igen uniformen och beteckningarna, men mannen gav honom inte så mycket som en blick.

Vad gör en serbisk officer här?

Vad spelar Laszlo för spel här i Bosnien?

Revolvern som hade gjort ett stort blodigt hål i vesslans huvud överlämnade Janos till Johans fångvaktare, Helan.

När salsdörrarna återigen hade slutits kom bägge vakterna kom fram till ljusringen, Helan såg förväntansfull ut medan Halvan vaksamt iakttog Johan och höll ett bestämt tag om sitt vapen.

Det ska bli mig ett sant nöje att bekräfta dina misstankar.

Johan såg sig noga omkring.

Helan och Halvan är närmast sedan är det Laszlo. Illa att Janos gick härifrån, Janos som blev besviken när han inte fick skjuta en liten skolflicka!

Laszlo höjde sin hand.

”Sutite!”

Tystnaden spred sig i salen, det enda som till slut hördes var brasans knastrande och knäppet från fyrfaten. Den ryska kvinnan slog sig ner på det breda armstödet till Laszlos stol. Röda fläckar blossade upp på kinderna och halsen och hon stirrade oavvänt på Johan och fuktade läpparna. Med ena handen smekte hon vapnet som nu låg i hennes knä.

Johan kände avsmak.

Blir hon upphetsad av att se mig skjuta skallen av mig?

En gest från Laszlo och Helan klev fram till Johan.

Ett elakt leende var fastklistrat över det runda ansiktet, de små grisögonen såg förväntansfulla ut. En mugg vodka räcktes fram, Johan ignorerade den. Helan sträckte fram muggen så den trycktes mot Johans mun och när han inte fick någon reaktion slog vakten till honom. Johan stod orörlig och fixerade Laszlo med blicken, han ignorerade Helan fullständigt.

Några spridda hånskratt hördes i salen, vilket gjorde vakten ursinnig, han blev röd i ansiktet och började andas tungt. I ögonvrån såg Johan hur mannen höjde revolvern för att klippa till honom över huvudet. Blixtsnabbt blockerade Johan slaget, fick vakten ur balans och fällde honom till golvet med en svepande spark.

Helan landade med ett brak, revolvern for iväg åt ett håll och muggen krossades mot stengolvet. Luften gick ur den tjocka kroppen och huvudet slog i golvet med en dov duns.

Det, din jävel, är för alla cigaretter du har fimpat på min arm och alla sparkar och slag.

Johan ställde sig som förut med rak hållning, armarna på ryggen och fixerade Laszlo återigen med blicken. Många i salen skrattade högljutt åt Helan, det gjorde dem tydligen ingenting att en av deras egna blev nedslagen av FN-svensken.

Helan kravlade något vingligt upp på fötter, gav Johan en mordisk blick och gjorde sig beredd att rusa på honom. Men psykopaten på sin tron lät sin hesa stämma höras över hånskratten.

”Stojte.”

Helan frös mitt i steget och stelnade till. Återigen lade sig tystnaden som en tung filt över salen. Laszlo övergick till engelska.

”Vad är det, svensk? Tycker du inte om Vodka och rysk roulett?”

Den ryske mannen skrattade till, ryskan fortsatte att upphetsat stirra på Johan, munnen var halvöppen och hon vätte sina läppar med spetsen på sin tunga.

”Jag spelar bara svensk roulette, rysk roulette är för ynkryggar.”

Ryssen tog ett ilsket steg mot Johan men Laszlo stoppade honom med en handvinkning. De känslokalla ögonen glittrade till. Han lutade sig bakåt i stolen och rättade till manschetterna på sin bländvita sidenskjorta.

”Förklara.”

Johan såg på psykopaten där han satt på sin stol.

Du leker rysk storfurste, den här ruinen är ditt slott, slöddret ditt hov, stolen din tron. Det enda äkta här inne är din kritvita sidenskjorta, men snart, snart är din skjorta inte längre vit.

”I svensk roulett höjer man oddsen och laddar revolvern med fem patroner inte en. Vi svenskar tycker att våra grannar i öst, ryssarna, alltid har för låga odds.”

”Jag vill spela på svenskt vis.”

Johan gjorde en paus och såg sig omkring.

Pöbeldrägg! Ni har kommit hit för att se mitt blod flyta?

”Ge mig fem patroner.”

Nu är betet utlagt, nu ska vi se om du nappar. 

Upphetsade viskningar hördes i salen, alla som inte förstod engelska såg undrande ut.

Laszlo satt tyst.

Sedan sade han några befallande ord, hans hovfolk började upphetsat prata. Johan hörde orden Swedish roulett sägas flera gånger. En stukad Halvan plockade upp revolvern från golvet och gav den till Johan.

Johan fick också fem patroner.

Alla människor i salen tystnade och drog sig bakåt. Återigen lade sig en förväntansfull spänning över rummet.

Revolvern kändes kall och tung.

Han fällde ut trumman och satte i alla fem patronerna, sedan stängde han och snurrade på den. Det var inget högt ljud men ändå hördes rasslet i hela salen. Trumman slutade snurra och ljudet upphörde.

Johan stod i ringen av ljus.

Det var varmt i rummet och spraket från stockvedsbrasan hördes tydligt.

En sista gång såg han sig omkring, mötte psykopatens svarta blick där inget gick att utläsa.

Nu är du med i mitt spel, Laszlo.

Helan och Halvan stod närmast, sedan var det Laszlo med ryssarna vid sin sida och männen bakom i balaklavahuvor.

Farväl Maria.

På svenska sade han sina sista ord och ingen mer än han själv förstod dem.

”Åt helvete med alla krabater.”

Johan höjde vapnet och sköt.